Det känns väldigt roligt att välkomna Gröna fackliga till den gröna rörelsen i Sverige och jag tror att de kommer att ha en särskild roll i att utveckla grön arbetsmarknadspolitik samt att vårda relationerna till fackförbunden. Sammankallande i nätverket är Elin Westerberg som sitter i Handels förbundsstyrelse samt Per Erik Boivie som har arbetat för TCO under 40 år och bland annat arbetat med den internationella TCO-märkningen av datorskärmar.

Jag tror att Gröna fackliga kan fylla två viktiga syften. Det ena är förstås att lyfta det fackliga perspektivet inom Miljöpartiet. Vi har som växande parti ett viktigt ansvar både som utförare av politiska reformer men också som offentlig arbetsgivare. Det andra syftet blir möjligheten att i större utsträckning föra samtal om grön politik med fackligt engagerade människor som (ännu) inte är miljöpartister.

Läs gärna en intervju med Elin Westerberg i Handelsnytt om att vara grön och fackligt aktiv och Per Erik Boivies debattartikel i Dala-Demokraten om varför han blev miljöpartist.

MP Nacka har nu en stående tid för kaffe och bulle på Café Voltaire i Dieselverkstaden på orten den första måndagen i månaden.

”Vi känner att vi inte blir särskilt klokare som politiker av att bara sitta i ett topprenoverat stadshus och hålla möten med andra politiker utan vi vill komma ut och höra vad Nackaborna tycker och tänker. Sedan tror jag att det finns många som är nyfikna på oss politiker men inte vet hur de ska komma i kontakt med oss”, säger Sidney Holm, språkrör och gruppledare för MP Nacka i ett pressmeddelande.

I det här utskicket får ni ett ex av Miljöpartiets kommunikationsplan som går under namnet ”Vi finns där du finns”. Genom att vara närvarande i människors vardag, framför allt på lokal och regional nivå och i dialog med enskilda medborgare, organisationer och näringsliv ska vi vara Sveriges mest öppna och närvarande parti. Vårt mål är att 250 000 människor har fått möjlighet att diskutera och påverka den gröna politiken i personliga möten med miljöpartister. Fram till valåret 2014 kommer fyra fokusfrågor att prioriteras: Klimat (våren 2012), Migration och lika rättigheter (hösten 2012), Nya jobb (våren 2013) samt Skola/utbild- ning (hösten 2013). Vårt kampanjande kommer alltså att ha fokus på klimatfrågorna under våren. Det blir en kickoff på kongressen i Umeå i maj 2012 och följs av utåtriktat arbete under sommaren och en bit in på hösten. Läs gärna kommunikationsplanen och fundera på hur du och din avdelning skulle vilja bidra. Vad är er roligaste idé för att möta människor?

På mina resor runt landet och i möten med er blir det tydligt vad det innebär i praktiken att vara Sveriges tredje största parti. Vi sitter i fler majoriteter än någonsin och på tunga politiska poster. Fler människor får då möjligheten att lära känna miljöpartister som ansvarstagande politiker. Vi vill att ni vårdar dessa samarbeten så att den gröna omställningen kan fortsätta i många kommuner, land- sting och regioner. Vi vill också att ni hör av er till riks om era framgångar så att vi kan sprida dem mellan varandra. Vad är ni mest stolta över att Miljöpartiet åstadkommit sedan valet?

Det blir också tydligt hur vår medlemsökning ser ut i praktiken. Människor kommer till Miljöpartiet med nya perspektiv och erfarenheter som de vill använda i politiken och vi är det parti som de vill bidra till. Ta vara på alla nya krafter som kommer till oss, öppna upp för nya sätt att engagera sig. Det pågår just nu initiativ för att nästa år starta upp nätverk för gröna företagare, gröna lärare och gröna fackliga. Finns det fler nätverk som borde startas i Miljöpartiet?

Glöm inte heller att nästa gång du pratar med någon om Miljöpartiet ställa frågan ”vill du bli medlem?” Vår erfarenhet är att det aldrig varit lika många som kan tänka sig att ta steget och bli en del av vår rörelse. Vi har fortfarande tre år kvar till nästa val och då ska vi befästa positionen som Sveriges tredje politiska kraft. Då behöver vi ha ännu mer energi och vara ännu fler. Hur många vågar du fråga under december?

Varma gröna hälsningar – och god jul!

Brevet finns även att ladda ner här.

I förmiddags presenterade vi våra målsättningar på ett seminarium med två politiska kommentatorer – Devrim Mavi (Arena) och Per Schlingmann (M). De bjöds in för att de är spännande politiska aktörer, har uttryckt ambitioner som vi tycker rimmar väl med våra ambitioner, men samtidigt för helt andra perspektiv än de gröna. Per har sagt att Moderaterna ”är ett parti som utvecklas i takt med att våra väljare utvecklas” och Devrim har sagt att ”den demokratiska knäckfrågan är hur de krav som medborgare reser ska flyttas in i det parlamentariska systemet”.

Det sammanfattar mina mål med Miljöpartiets kommunikation. Dels att de röster som idag står utanför politiken ska känna att det finns ett intresse för dem inom politiken –  i Miljöpartiet – och att det ska innebära att grön politik utvecklas av kommunikation och inte bara projiceras. Därför valde vi att med ironi och glimten i ögat sätta en megafon på omslaget av kommunikationsplanen; vilket panelisterna anmärkte på… Det slutade med att vi nu istället har prytt omslaget med en annan grafik – öppet parti som vi är.

Seminariet filmades och kommer att läggas ut på mp.se inom kort.

För några veckor sedan pratades ett grovt hot in på en telefonsvarare på ett MP-kansli, riktat till kvinnliga politiker i Jönköping, som vårt kommunalråd Birgit Sievers. Vår regionordförande i Västernorrland, Arne Johansson, har i veckan blivit utsatt för grovt våld och har vårdats på sjukhus för sina skador. Igår kväll blev fick en MP-politiker ett vapen riktat mot sig utanför vår kansli.

Det pågår polisutredningar och det är för tidigt att fastslå motiven för dessa dåd. Men – ju fler som uppfattar valet att vara politiskt aktiv som ett risktagande för sig själv och sin familj – desto färre kommer att våga vara politiskt aktiva. Färre kommer att våga bära det förtroende som politiska uppdrag innebär. Det är ett av de största hoten mot demokratin.

Detta innebär ett tudelat ansvar för oss som finns inom politiken. Dels ska vi göra de här tragiska händelserna till sällsynta undantag. Vi ska bidra till politiska organisationer där det ger oss så mycket att engagera oss politiskt att beslutet att ta uppdrag aldrig behöver ångras, för de allra flesta av oss.

Det andra vi ska göra är att när den här sortens händelser händer så finns vi där för varandra. När jag blev utsatt för ett våldsamt rån tidigare i vår (som i sig inte var riktat mot mig som politiker)  så sinade aldrig floden av hälsningar från miljöpartister som ville påminna mig om att jag behövdes. Det värmde och gjorde upplevelsen så mycket lättare att ta sig igenom. För mig var det aldrig ett alternativ att avsluta mitt engagemang.

Så till mina partikamrater som fått uppleva hot och våld de senaste veckorna: Ta hjälp av era nära och kära – men också av vårt parti. Vi ska finnas där för varandra.

Jag och Miljöpartiet är oerhört stolta över att journalisten och författaren Isabella Lövin tagit plats i EU-parlamentet på MPs mandat sedan EU-valet 2009. Hon är kanske Sveriges främsta expert på fiske- och havspolitik, som är ett av parlamentets tunga ansvarsområden. Vi följer hennes framgångar i parlamentet med stolthet och entusiasm. 

Det som slog mig när jag läste Isabellas bok ”Tyst Hav” – vid sidan av ett eget växande engagemang för havets biologiska mångfald och politikens ansvar för utdöende fiskarter – var också hur vackert hon målar upp en bild av grön ideologi i bokens mer resonerande del som jag fortfarande återkommer till då och då för inspiration.

Att vara ett öppet parti och tillåta olika människor att få makt innebär också att våra parlamentariker ibland tycker olika.

Lövins kandidatur handlade tydligt om att reformera EU:s fiskeripolitik i första hand och det är ett vallöfte hon hållit mer än väl. Av de 27 rapporter hon hittills fått igenom ändringsförslag till, de två parlamentariska yttrandena, de 25 frågorna till kommissionen, de 11 resolutionerna, 24 tal i kammaren, den skriftliga deklaration och det betänkande hon är rapportör för som kommer att antas i nästa plenum – handlar alla uteslutande om havs-, fiskeri-, utvecklings- och biologisk mångfaldsfrågor.

När nu en del anklagar Isabella för att ”driva andra frågor – mot partilinjen – finns anledning för mig att reagera. Inte ett enda parlamentariskt avtryck finns på att Lövin på något sätt aktivt ”driver” de frågor hon anklagas för att avvika från partilinjen ifrån. 

Miljöpartiet välkomnade att integritetsfrågorna var stora i EU-valrörelsen 2009. Vi har ett långt engagemang i frågorna. I valrörelsen 2006 var det ”Bodströmsamhället” med buggning, hemlig rumsavlyssning, förbud mot maskering och andra åtgärder som stod i fokus för vår kritik. Men redan då diskuterades också fildelning; att sprida (ofta) upphovsrättsskyddat material till andra nätanvändare.

Frågorna inom spektrat upphovsrätt/fildelning väcker väldigt mycket känslor.

Om man kommer in i debatten från en kulturarbetares perspektiv är det förstås väldigt provocerande med påståenden om att man inte ska ha äganderätt till det man producerar och försöker leva på. Det är en grupp som ofta redan har väldigt tuffa villkor och det väcker förstås känslor.

Om man istället kommer in i frågan från situationen för dem unga människor som blir förföljda av stora företag och tvingade på skadestånd för att man laddat ner musik eller film för eget bruk – eller märker hur ens integritet på nätet, där man tillbringar en stor del av livet är hotat – väcker det också känslor.

Jag vill inte att gröna politiker varken ska urholka kulturarbetares rättigheter eller rösta igenom lagar för att urholka integriteten på nätet. Tur då att inget av detta har skett.

Redan i september 2006 tog partiet fram en rapport om frågorna med bland annat följande ställningstaganden:
- Vi står bakom upphovsrätten och patentskyddet som sådant
- Vi anser att upphovsrättsliga brott av enskilda personer med icke-kommersiella syften ej ska bestraffas
- Om detta innebär minskade intäkter för upphovsrättsinnehavare är vi beredda att se över hur ersättningssystemen är utformade

Vi har efter det motionerat i riksdagen flera gånger om bland annat just avkriminalisering av fildelning för privat bruk. Partistyrelsens Max Andersson har förtjänstfullt sammanställt våra informationspolitiska motioner 2010/11.

I EU-valrörelsen 2009 gick vi till val på två punkter inom området i valmanifestet:
- Skydda den personliga integriteten. Stoppa övervakningssamhället.
- Modernisera upphovsrätten och avkriminalisera fildelning för icke-kommersiellt bruk

Ingen av punkterna innebar att partiet ändrade sin ställning från 2006 och började vände sig emot upphovsrätt som idé. Även så anmälde Lövin tydligt sin ståndpunkt till partiledning och valberedning att hon ser en marknadsbaserad upphovsrätt som fundamental för ett samhälle där konstnärer och intellektuella ska ha möjlighet att bevara sitt oberoende från statliga ersättningssystem eller sponsring.

Vi tog alltså som parti ställning mot kriminalisering av fildelning för privat bruk i valrörelsen – men definierade aldrig exakt vad vi menade med ”icke-kommersiellt bruk”. Vi tog också ställning för att modernisera upphovsrätten för att bättra motsvara digital konsumtion, men vi definierade aldrig vad detta skulle innebära för möjligheter till sanktioner för dem som inte respekterar upphovsrätten i dess nya, moderna, form. Det har varit en svag vägledning för våra parlamentariker om ”partilinjen” och ibland kan det vara så att ingen av voteringsknapparna i parlamentet har ett tydligt MP-märke på sig. Jag anser inte att Isabella har brutit mot någon partilinje i sitt arbete i EU-parlamentet.

De svepande anklagelser som förs fram mot Isabella om att hon skulle ha ”verkat för” något som står i motsats till grön politik alternativt ”motverkat” eller ”undlåtit sig att stödja” grön politik har jag inte funnit något fog för när jag gått igenom hennes arbete i parlamentet.

Däremot är reaktionerna som varit uppe en läxa till oss att ta ansvar i det pågående partiprogramsarbetet. Det finns uppenbarligen otydlighet. Hur ser Miljöpartiets svar ut frågan hur vi kombinerar kulturskapares möjligheter att försörja sig på sitt arbete – med principen om ett fritt Internet där vi inte övervakar människors privatliv? Det är ett arbete där partiets ledande politiker inom både nätpolitik, integritet tillika kultur måste finnas med – men också de människor som på olika sätt arbetar med frågorna utanför parlamenten.

”Vi är inte politiker. För att vara helt ärlig har ingen av oss erfarenhet av att jobba eller ens vara aktiv inom partiväsendet. MEN: Vi vill aktivera oss. Att vi inte bor i Sverige just nu betyder inte att vi och andra utlandssvenskar är mindre påverkade av de frågor som MP driver; snarare tvärtom. Frågor som rör hållbarhet, jämställdhet och rättvisa är ju globala!”

Strax efter kongressen i maj fick jag, Åsa och Gustav ett mail från New York. Nina Åkestam och Max Ahlborn hade båda nyligen gått med i Miljöpartiet. Nu ville de engagera sig. Deras första tanke var att det skulle få vänta tills att de flyttade hem igen. Men sedan konstaterade de att det bor ca 40 000 svenskar i New York. En stad med lika många svenska invånare som Borlänge. Borde vi inte ha en avdelning även här? Deras fråga till oss var ”Får vi starta MP NY?” Och om man ska svara på den frågan måste man egentligen – rent stadgetekniskt – svara nej. Vi har inte den formella möjligheten att starta utlandsavdelningar. Men svaret på Max och Ninas fråga blev förstås – ja. Absolut. Vi ordnar det. När människor kommer till oss med idéer och engagemang så skapar vi förutsättningarna. Idag finns MP NY som avdelning och har 15-tal aktiva medlemmar. Vi här hemma kan följa deras kommentarer om ”Occupy Wall street”, ekologiska urbana projekt och om den svenska politiken på facebook och twitter. Det här är människor som inte hade kunnat engagera sig om vi inte sagt ja. Veckorna efteråt hörde miljöpartister i bland annat Bryssel och Barcelona av sig och ville också engagera sig. Det finns många människor som kommer till vårt parti med nya tankar om hur man skulle vilja engagera sig. Och jag är övertygad om att i regel är vår roll att säga ja. Jag är väldigt glad att vi kunde presentera Miljöpartiets första utlandsavdelning på partiets 30årsdag – och att det bara är det första av många nya sätt att vara miljöpartist på under den här mandatperioden.

Att fylla 30 år är väldigt speciellt.Det är ett tillfälle att reflektera över var man är i livet. Vad var det jag ville bli när jag blev stor? Är jag på väg mot det? Är man helt fel ute – ja, då det många som hamnar i det som kallas för 30årskris. Kanske får man då göra helt om och ändra sina planer. Men om man är på väg att nå sina mål så ska man fira. Och det är ingen tillfällighet att vi samlats här i Västerås för en 30årssfest.

Vi gröna har vår grund i framtidstro, som vi burit med oss i 30 år. Och det mest upplyftande är att vi har blivit bättre på att sprida den till fler. Vi har de senaste åren gått från att uppfattas som ett ”bakåtsträvande” parti till ett ”framtidsinriktat” parti när allmänheten svarar på hur de uppfattar oss. Det ska vi vara väldigt stolta över. Vi har blivit bättre på att berätta om hur fantastiskt det kan bli när grön politik genomförs – istället för att berätta om hur fruktansvärt det kommer att bli om vi inte får bestämma. Det är en utmaning. Särskilt i ett läge där vi ser hur klimatförändringarnas effekter börjar slå igenom. Vi ser sjuka människor utförsäkras och slås ut från trygghetssystemen. Vi ser unga människor som slås ut från sina utbildningar utan att få nya chanser. Men för att fortsätta bära framtidstro måste vi fokusera på att det går att vända utvecklingen. Grön politik gör skillnad.

Vi har aldrig tidigare gjort såhär mycket skillnad. Det om något har jag märkt när jag rest runt i landet det senaste halvåret och besökt regionmöten och utbildningsdagar för er kommunpolitiker. Vi är fler förtroendevalda än någonsin och rekordmånga av oss sitter i majoritet. Vi bildar samarbeten, får igenom grön politik och vrider samhällsutvecklingen åt rätt håll. I Kalmar energieffektiviseras kommunens fastigheter och barnen får ekologisk och närodlad skolmat så att de orkar hela dagen. I Skåne får gömda flyktingar nu samma rätt som andra till fri hälso-, sjukvård och tandvård – ett föredöme för Sverige. Här i Västmanland ökar nu äntligen satsningarna på kollektiva och smarta transporter när regeringen misslyckas.

Jag vet att vi har fler framgångar att berätta om. Jag vill höra er berätta om nya naturreservat där människor kan andas frisk luft, klimatsmart byggda studentlägenheter, kommuner som når målet om jämställda löner mellan kvinnor och män, fritidsverksamhet för hbt-ungdomar, offentligt anställda inom vården som får sänkt arbetstid, socialt och energimässigt upprustade miljonprogram som gör att människor kan känna en stolthet över sitt område, barn som fått fler lärare i skolan. All den framtidstro vi mötte väljarna med 2010 som idag blir verklighet tack vare gröna politiker runtom i landet. Det är idag på den lokala och regionala nivån som den gröna omställningen sker.

Nyckeln för att ännu fler människor ska känna att de är beredda att lägga gröna röster under valåret 2014 handlar om att sprida dessa berättelser. Hur mycket bättre Sverige blivit tack vare vare vår framtidstro och våra gröna politiker. Jag skulle vilja att ni kopplade upp er på det trådlösa nätverket – gärna på en gång – och mailar mig er största framgång i kommun- och landstingspolitiken. När jag fått ihop 100 gröna framgångar i mailboxen så drar vi igång en stor kampanj. Vi ska dela våra framgångar med varandra och med resten av samhället. Fråga också er bordsgranne på kvällens fest om vad de är mest stolta över att de fått igenom politiskt sedan valet. Kanske är det något du kan driva i din egen nämnd? Det är i mötet med varandra som vi stärks.

Under den här helgen har ni också möjlighet att träffa några av de som var på några av partiets allra första möten. Det är något väldigt speciellt att som parti kunna samla våra tidigare företrädare på våra högtidsdagar. Jag vill redan nu rikta ett stort tack till er före detta språkrör och partisekreterare som valt att dela den här helgen med resten av partiet.

Ett stort tack också till alla er som är på er första riksaktivitet för att ni valt att gå med i Miljöpartiet. Vi har de senaste åren inte bara ökat i politiskt inflytande – utan också i medlemsantal. Många av oss som idag är aktiva i partiet idag var inte ens födda i september 1981. Och två personer som är här idag föddes just den helgen som partiet bildades, den 19:e och 20:e september 1981. Qarin Johansson och Andreas Nyström Wendt som ni kommer att få lära känna mer under dagen och kvällen. De vill hälsa till er alla att vara på plats till middagen kl 18.30 så att ni inte missar någon av kvällens överraskningar.

Att vara ett växande parti i Sverige 2011 är något unikt. Senast igår kunde vi läsa på DN Debatt hur människor generellt slutat engagera sig i politiska partier. Ibland känns det till och med som att de andra partierna verkar ha gett upp. Det verkar viktigare att få folk att trycka på ”gilla”-knappar än att ha medlemmar som ställer krav. Miljöpartiet är här ett undantag. Den gröna vägen går åt det andra håller – vi fyller medlemskapet med ett innehåll och en makt över politiken. Och vi växer.

För ett år sedan på kommun- och landstingsdagarna, också här i Västerås, modererade jag ett samtal om att växa som parti. Jag kommer ihåg hur jag kvällen innan reflekterade över vilken intressant panel jag fått ihop. Det var människor från små och stora lokalavdelningar. Alla hade positiva exempel på hur man lyckats få nya miljöpartister att få känna sig välkomna. Men så slog det mig – det jag inte hade med var just en ny medlem.

I början av seminariet frågade jag de som kommit för att lyssna vilka som blivit nya medlemmar de senaste två åren. Drygt hälften räckte upp handen. Så frågade jag om någon av dem skulle kunna tänka sig att sitta med i panelen. En efter en togs händerna ner, tills bara en hand fortfarande var i luften. Nannan Lundin, som flyttade från åskådarplats rakt in i panelen. Hon berättade om hur hon gått med i partiet efter att ha arbetat med den tyska delegationen på ett flertal internationella klimattoppmöten och hur hon var utbildad webbstrateg. Jag tror att det kan vara svårt att gå in på våra medlemsmöten, ta ordet och säga ”hej, jag är troligen en av partiets främsta experter på internationell klimatpolitik och vill göra om era webblösningar från grunden” på sitt första möte? Men våra avdelningar och våra politiker ska vara nyfikna på vilka våra nya medlemmar är och aktivt fråga hur de vill bidra. Genom att lyssna – och att i regel säga ja – skapar vi en modern folkrörelse som bygger på hur människor vill engagera sig snarare än gamla strukturer.

På sikt hoppas jag dock att alla nya som kommer till partiet också kommer att vilja testa att ta på sig förtroendeuppdrag. I takt med att vi växer kommer ni att behövas ännu mer. Vi behöver också ta ansvaret att få in fler erfarenheter i politiken. Idag är till exempel bara 8 riksdagsledamöter över 65 år och även de yngsta medborgarna är underrepresenterade. Jag träffar väldigt få förtroendevalda runtom i landet med synliga funktionsnedsättningar.

Vår egen jämställdhetskommitté har mätt hur vår fördelningen av politiska uppdrag fallit ut ur ett genusperspektiv. Det blir i den mätningen tydligt hur inte ens vårt kvinnodominerade parti har en majoritet kvinnor på våra uppdrag. Tack vare våra kvoterade listor och våra principer om att dela på uppdragen ser det okej ut, men på de uppdrag där man bara väljer en person – så väljer vi i regel en man. Jag är bekymrad över det. Vi är ett feministiskt parti. Det måste också synas på våra listor 2014. Redan under nästa år kommer ni att besluta om processen för hur ni ska sätta listorna till valsedlarna 2013. Ni kommer att besluta om hur medlemsomröstningar ska gå till och vilka kvoteringsregler ni ska använda. Jag vill skicka med er att ha jämställdhets- och mångfaldsaspekten med redan i planeringen av det arbetet. Det kan inte vara så att ett grönt parti ska hålla nere kvinnorepresentation. VI ska snarare vara det parti som toppa en lista med flera kvinnor. Faktum är att det bara är så vi kan påverka maktfördelningen mellan könen i samhället – och inte bara upprätthålla jämställdhet i vår egen grupp.

Maria Wetterstrand brukar säga att ”telepati är en överskattad kommunikationsform”. Det tror jag är något värt att bära med sig som politiker. De motioner, särskilda yttranden och yrkanden som vi lägger i fullmäktige och nämnder må vara hur välformulerade, sakligt korrekta eller ideologiskt genomtänkta som helst. Om vi inte berättar för någon annan vad vi genomför så ger vi väldigt få människor möjligheter att upptäcka den gröna rörelsen.

Jag har blivit väldigt inspirerad av historien om en liten amerikansk församling som var med om den tragiska händelsen att deras kyrka brann ner. De försökte samla in pengar för att kunna bygga upp sin kyrka igen, men det visade sig vara svårt. Så efter ett tag började man i den andra änden – varför finns vi till? Församlingen fann sig vara överens om att de helst ville nå ut till utslagna människor, som fastnat i fattigdom eller missbruk. Församlingen ville ge dessa människor ett ljus, ett sammanhang. Men det var inte så att de människorna hade kommit till kyrkan innan den brann ner. Så församlingen la om hela sitt arbete. Istället för att samla pengar till en ny kyrka började man besöka härbärgen och andra ställen för att möta människor.

Det här får mig att tänka på valstugor. Jag vill inte uppmana er att bränna ner våra valstugor, men någonstans måste vi ställa oss frågan att om vi också vill möta människor – för att prata politik, för att vara ett öppet parti och föra en dialog. Ska vi då försöka få människor att komma till vår partilokal eller valstuga – med de trösklar som finns in till oss – eller ska vi vara där människor är? Jag vet att många avdelningar redan nu testar olika metoder. I förrgår ordnade MP Stockholmsregionen ”Bar Grön” på Södra teatern dit nästan 400 personer kom, på Gotland vet jag att man testat att anpassa vissa politiska möten efter öppna förskolan snarare än efter arbetsdagen och MP Malmö ordnade aktiviteter bredvid kön till Idol-audition där hundratals skånska ungdomar stod och väntade.

När ni nu skriver till mig om de politiska framgångar ni rönt det senaste året, skriv gärna också en rad om det bästa mötet ni haft där ni fått möjlighet att prata politik med någon som inte är politiker. 2014 kommer att bli de mest intensiva valår som vi någonsin upplevt, våra 30 år till trots. Då kommer vi att behöva berättelser om våra framgångar – men också nya och bättre sätt att möta människor.

Vi ses på 30-årsfesten ikväll! Tack!

Jag har nog aldrig varit på en så trevlig födelsedagsfest som Miljöpartiets 30årsfest på kommun- och landstingsdagarna i Västerås. Firandet inleddes med en jubileumspanel där jag ledde ett samtal mellan miljöpartisterna Per Gahrton (partiets initiativtagare), Qarin Johansson (ny medlem och årsbarn med partiet, född 20 september 1981) och Maria Wetterstrand samt idéhistorikern Erland Mårald, journalisterna och författarna Barbro Hedvall och Åsa Petersen. Det blev ett underhållande och intressant samtal om politik, ideologi, historia och framtid. Alla panelister bidrog verkligen till att teckna en spännande bild av partiets första 30 år. Hoppas att SVT Forum snart lägger upp samtalet.

Panelen avslutades med att Per och Maria fick sällskap av nästan alla andra tidigare språkrör och partisekreterare (bara ett fåtal hade förhinder) för kramkalas och fototillfälle:

Därefter blev det middag med underhållning som leddes av Ami Hallberg Pauli & co. Det var en improvisationsteater i tre akter (dåtid, nutid, framtid) där alla rör och partisekreterare fick bidra till sketcher och övningar. ”Det var väldigt miljöpartistiskt”, konstaterade Per Gahrton efteråt. Mest minnesvärt blev nog Peter Erikssons improviserade frikyrkliga linjetal om drömmar.

Efter middag och underhållning fylldes dansgolvet med hits från 80-, 90-, och 00-talet och hundratals miljöpartister. Jag måste få citera vår DJ som mailade dagen efter festen: ”Den som inte stått på en scen med ett välfyllt dansgolv där ALLA klappar händerna i luften i takt med musiken borde få känna på känslan! Ni är ett helskönt gäng och Ovalen fullkomligt vibrerade!”

Vi var fler som var väldigt nöjda med kvällen. Och som hade det lite tufft att ta oss upp till seminarierna kl 9 morgonen efter – trots den extra timmen som vintertiden gav oss.