Anders Wallner (MP)

På söndag är det partiledardebatt i SVT och för en vecka sedan presenterades debattens upplägg för partierna. Vi reagerade kraftigt på att SVT placerat S, V och MP tillsammans med SD i uppställningen vilket kan ge bilden av att det finns en samlad opposition i svensk politik. Det är inte en bild som stämmer. I riksdagen röstar SD i 8 fall av 10 med minoritetsregeringen Reinfeldt.

Vi framförde till SVT att vi tyckte att deras uppställning var djupt problematisk och framförde tillsammans med S och V ett motförslag om att använda samma princip som i valrörelsen. I motsvarande debatt då lottades ordningen så att partiledarna stod varannan person från regeringen och varannan från oppositionen.

SVT har inte velat diskutera formerna för debatten utan vidhåller sitt upplägg. S och V har då valt att bojkotta debatten. Vi har full respekt för det beslutet. Vi har dock inte landat i samma slutsats och Åsa Romson kommer att delta i debatten på söndag.

SVT har varit tydliga med att de sänder programmet oavsett om det sker bojkotter. För oss är det då viktigare att få föra fram vårt gröna politik som ett alternativ till regeringens – och som en motpol till SD:s politik.

Missa inte SVT:s partiledardebatt på söndag.

Det är väldigt stimulerande och intressant att vara partisekreterare för ett parti som fyller 30. En tid i livet då mycket ställs på sin spets.

Det är en tid i livet då många stannar upp och reflekterar över var man är på väg. Är jag på väg mot ett mål som känns grundat i mig själv? Behöver jag på något sätt ändra kurs? Om man är på rätt väg får man ha en 30årsskiva – om man känner sig på väg åt fel håll kanske man får en 30årskris istället. Det känns onekligen som att Miljöpartiet har en 30årsfest.

På 30-årsdagen den 20 september besökte jag Örebro (där partiet bildades) där vi höll ett panelsamtal på temat ”Den moderna folkrörelsen”, ett tema som jag sedan utvecklade på Ledarinstitutets seminarium med samma namn i tisdags. Det finns många frågor kring folkrörelsebegreppet och hur traditionella rörelser med hög grad av traditionella strukturer och former kan lära sig av de snabba och flexibla sättet människor engagerar sig idag. Men det känns som att vår organisation välkomnar de nya initiativ som nu dyker upp – som vår första utlandsavdelning MP New York som också lanserades på födelsedagen.

Idag, några veckor senare, presenteras den gröna skuggbudgeten där vi, inom samma ekonomiska utrymme som regeringen, lyckas prioritera de frågor som framtiden kräver av oss – miljö och klimat, företagande, infrastruktur och järnvägar. Mot den gröna framtidsbudgeten står en idélös regering som i väntan på ännu ett jobbskatteavdrag inte vet vad de ska göra med makten. Förutom att avvakta.
Det står en grön opposition redo att ta över.

Följ dagens budgetpresentation med Per Bolund kl 13 på SVT Forum.

Den 20 september 1981 bildades Miljöpartiet de Gröna på ett konstituerande möte i Örebro. I dag, på dagen trettio år senare, bildar vi partiets första lokalavdelning utomlands – i New York. 


Miljöpartiet har varit pionjärer inom svensk partipolitik. Vi har varit steget före både inom politiken, där tiden gett vårt engagemang för klimatet, hållbar utveckling och grön ekonomi rätt – men också inom politikens former. Vi var först med delat ledarskap, varvade listor och rotationsprincipen. I en globaliserad värld med globala hot och möjligheter känns det nu som att det är dags att höja blicken. De utmaningar den gröna rörelsen vill hantera begränsas inte till statsgränser. Vi tror att det finns ett stort intresse att som utlandssvensk kunna engagera sig på ett mer aktivt sätt än att bara poströsta vart fjärde år. Därför känns det rätt för oss att nu starta en lokalavdelning utanför Sveriges gränser.



Det bor i dag över 100 000 svenskar i USA och uppskattningsvis 40 000 i New York, jämförbart med svenska tätorter som Borlänge, Kristianstad eller Upplands Väsby. Av de 40 000 personerna tror vi att det finns en stor andel människor med starkt engagemang för ett modernt, jämställt och hållbart samhälle. Det betyder att det finns en stor potential för Miljöpartiet. Då MP New York inte kommer att ställa upp i några val, får medlemmarna mer tid och möjlighet att arbeta med politikutveckling och att hitta nya former för engagemang, något som kan inspirera resten av partiet och förhoppningsvis den svenska politiken i allmänhet. 

 

Exempelvis kommer avdelningen i höst att inleda ett samarbete med Sustainable South Bronx, ett initiativ som förändrat ett av de allra fattigaste och farligaste områdena i USA till ett mycket inspirerande föredöme där hållbara initiativ utvecklar lokalsamhället. Avdelningens aktiviteter kommer att vara öppna för alla utan krav på att bli medlem – intresse och nyfikenhet räcker mer än väl. Målet är att skapa ett nätverk av engagerade människor som gör att likasinnade svenskar som kanske planerar att resa eller flytta till New York nu får någonstans att vända sig och att intresserade svenskar i New York nu får en mer naturlig koppling tillbaka till den gröna rörelsen och politiken i hemlandet.

Artikel publicerad i Aftonbladet, signerad tillsammans med MP New Yorks initiativtagare och språkrör Max Ahlborn och Nina Åkestam.

Jag tror att det finns en bred samsyn i Miljöpartiet de gröna att vi inte vill bli ett femte alliansparti, men att det också kändes rätt att avsluta det rödgröna samarbetet. Nu är vi en självständig grön kraft som formulerar ett eget – grönt – alternativ till den politik som förs i Sverige.

Idag rapporterar flera medier om en enkät bland bland gröna politiker där en majoritet inte vill utesluta varken S eller M ur ett eventuellt regeringssamarbete 2014.

Det är inte särskilt förvånande. Runtom i landet samarbetar dessa ledande miljöpartister både med borgerliga partier och med vänsterpartier, många av dessa samarbeten är väldigt välfungerande. Jag tror också att när den politiska spelplanen förändras så landar många i att Moderaterna idag inte lika tydligt som förut är det parti som alltid står längst ifrån oss i alla frågor.

Däremot är det väldigt tidigt att tre år innan valet spekulera i vem vi tänker samarbeta med efter valet. Det är inte en diskussion som vi ägnar särskilt mycket kraft, vi själva fokuserar på att utveckla den gröna politiken och att vara ett konstruktivt oppositionsparti i riksdagen.

Vi bygger ett grönt alternativ till den grå regeringspolitik som förs idag. Om du vill delta i den utvecklingen behöver du bara svara på en fråga – Vilket Sverige vill du ha 2025?

Idag åker jag till partiets starkaste fäste – Lunds kommun där partiet fick nästan 13% i valet 2010 – och föreläser på höstupptakten för kommunens gröna politiker. Åsa Romsons inspirerande sensommartal i ryggen känns det som en angenäm uppgift att få åka ut och träffa politiker i en kommun där den gröna politiken har ett så starkt stöd.

Åsa pratade starkt om klimat och miljöomställningen, grön ekonomi, främlingsfientlighet och förutsättningarna för högre utbildning. Men den delen som jag sommartalet som jag gillade allra mest var reflektionen om den gröna rörelsens historiska uppgift – en uppgift som bara är påbörjad och där tiden är en stark faktor:

(…) ”Arbetarrörelsen genomförde 1900-talets historiska uppgift – att lyfta Sverige till en jämlik och utvecklad nation med en robust modell för arbetsmarknaden, ett frihetsideal med stort ansvarstagande och en självständighet gentemot omvärlden. Det som byggt mycket av det Sverige som vi känner idag.

Vår generation har också en historisk uppgift: Att ställa om samhället i hållbar riktning. Det är den uppgiften som Miljöpartiet och den globala gröna rörelsen tagit på sig.”

Det är den uppgifter som våra politiker på kommunal och regional/landstingsnivå tagit på sig när man tillträder på ett politiskt uppdrag. Det är en kittlande och inspirerande tanke som jag tar med mig till dagens möte i Lund.

Jag vill tacka Maria Wetterstrand och Mikaela Valtersson för deras imponerande arbete under många år för Miljöpartiet de gröna. Jag har själv fått förmånen att arbeta nära de båda och för mig står det självklart att Maria och Mikaela är två av dem gröna politiker som står bakom de framgångarna Miljöpartiet rönt de senaste åren.

Maria berättar i en intervju i Eskilstuna-kuriren att hon lämnar riksdagen i höst för att bli en fristående politisk debattör. Mikaela skriver samtidigt på DN Debatt att hon lämnar riksdagen för att hon vill prova nya saker i livet. Maria och Mikaela har arbetat i partiets ledning sedan 2002 då Maria blev språkrör och Mikaela valdes in i riksdagen (för att några år senare bli gruppledare).

Samtidigt som det är tråkigt när nära kollegor och vänner går vidare till nya utmaningar är det ett sundhetstecken att miljöpartister inte ser riksdagen som en slutdestination där man till varje pris ska stanna kvar när man väl kommit in. Våra gröna rotationsprinciper är inte bara ett formellt medel mot maktkoncentration utan också ett uttryck för det gröna sättet att se på politik – de politiska förtroendeuppdragen är inte ett vanligt yrke, utan en period som fler borde få chansen att prova.

Jag är övertygad om att Maria och Mikaela kommer att fortsätta att uträtta stordåd i sina nya utmaningar och nyfiken på att se hur de kommer att delta i den politiska debatten framöver.

I Miljöpartiet finns idag – tack vare att rörelsen vuxit och fått starkare stöd – tusentals gröna politiker som varje dag arbetar för att ta ansvar för den politiska utvecklingen och för det demokratiska samtalet. I 100 kommuner och samtliga landsting sitter gröna politiker vid majoritet och inspirerade av Maria, Mikaela och andra gröna förebilder fortsätter vi det gröna arbetet med bättre förutsättningar än någonsin.

Igår skrev jag och Emma Ode, vice ordförande för Miljöpartiet i Örebro län, en artikel i Nerikes Allehanda om medlemsdemokrati, med anledning av partiets stundande 30årsdag.

I år fyller Miljöpartet de gröna 30 år. Sedan 1970-talet har den gröna politiska rörelsen växt fram och hundratals gröna politiska partier har sett dagens ljus runtom i världen. Tillsammans kämpar vi världen över för att parlamentariskt kunna genomföra framtidsfrågorna om hållbarhet, global solidaritet, jämställdhet, fred och ökad demokrati.

1981 bildades svenska Miljöpartiet i Örebro. I september firar partiet 30-årsjubileum med bland annat ideologiska föreläsningar i just Örebro. Vid valet 1988 kom Miljöpartiet de gröna som första nya parti på 70 år in i riksdagen och är sedan länge stabilt etablerat i svensk politik och efter valet 2010 Sveriges tredje största parti. De senaste åren har tusentals människor blivit medlemmar i Miljöpartiet och vi är idag fler än någonsin. Det är mycket glädjande och visar att även de svenska gröna är en del av den gröna framgångsvåg i Europa och övriga världen som bland annat har resulterat i gröna regionala styren i Tyskland och Storbritannien.

Att vara en växande modern folkrörelse ställer nya krav på medlemsdemokrati.

Vi drivs av en ideologisk övertygelse om att människors möjligheter till delaktighet bör stärkas, och fler ska kunna vara delaktiga i politiken. Våra medlemmar vill påverka – inte bara dricka kaffe på partilokalen. En politiskt intresserad VD med småbarn har inte tid för medlemsmöten, men kanske för att delta i ett digitalt rådslag om näringspolitik? En grön byggnadsingenjör kanske inte vill delta i sin lokalgrupp – men vill kanske lägga timmar på att skriva motioner om hållbart byggande till den gröna fullmäktigegruppen?

Miljöpartiets partistyrelse har tillsatt en utredningsgrupp för att utreda, utmana och modernisera möjligheterna för engagemang för alla våra nya medlemmar. Vi ska göra den gröna rörelsen till en modern folkrörelse som präglas av än mer öppenhet och delaktighet. Vi bygger en starkare och öppnare grön rörelse inför framtiden. 

Efter valet 2010 är vi gröna Sveriges tredje största parti. Miljöpartiet har efter valet fortsatt att öka, både i opinionen och i medlemstillströmning. Tiden har hunnit ikapp våra 30-åriga ambitioner om att etablera en tydlig tredje kraft i svensk politik.

Vi är en tredje kraft som står för något annat än de traditionella politiska rörelserna, men som är konstruktiv och öppen för samarbete. Det är tydligt runtom i landet där partiet nu sitter i majoritet i 100 kommuner och nästan samtliga landsting. Den gröna omställningen sker nu i och med att gröna politiker tagit plats vid makten.

I dag skriver Åsa och Gustav en artikel i DN. Miljöpartiet tycker att regeringen bör söka bredare stöd för viktiga framtidsinvesteringar – och är beredda att inleda sådana samtal. Språkrören nämner några viktiga områden – järnväg, bostäder och skola – där det behövs gröna investeringar för att modernisera Sverige. Investeringarna är viktiga både för klimatet, den sociala hållbarheten och den ekonomiska situationen i världen och landet.

Det är åter finanskris i världen, arbetslösheten är hög och Alliansens minoritetsregering är märkbart handlingsförlamad av det parlamentariska läget. Miljöpartiet sitter inte i riksdagen för att rulla tummarna utan tar gärna ansvar för Sverige.

Miljöpartiet grundades ur alternativrörelsen; människor från freds-, miljö-, solidaritet-, och kvinnorörelsen samlades för att starta ett parti med utgångspunkt i framtidsfrågorna. I år är det 30 år sedan partiet bildades och jag har funderat en del på vilka krafter som idag motsvarar de folkrörelser som partiet är sprunget ur.

I slutet av september håller jag en workshop på titeln Den moderna folkrörelsen hos Ledarinstitutet där syftet är att samtala med ledare inom idéburen sektor hur civilsamhället når ut till människor och förmår vara en plattform för engagerade människor i en ny tid.

Var ligger egentligen skillnaden mellan ”slacktivism” och moderna kommunikationsvägar? Vill vi vara knutna till geografiska lokalavdelningar när vi går in i en rörelse – vilka alternativ finns? Vem är mest engagerad – den som sitter i en nämnd som politiker, den som driver ett företag som samhällsentreprenör eller den som drar ihop massiva manifestationer? Hur gör man om man vill ge sitt stöd till en rörelse, men inte vill gå så långt att man vill vara ”medlem”?

Just nu pågår Miljöpartiets medlemsdemokratiutredning där jag har fått förmånen att sammankalla en grupp personer som nu letar metoder för att göra det lättare att komma in i Miljöpartiet utan att redan veta hur man gör. Hur organisationen aldrig är ett hinder för människors vilja att bidra. Det är ett väldigt spännande arbete. Jag tar gärna emot tips och tankar på anders@mp.se.

Idag har jag träffat Helena Lundberg som arbetar som projektledare för Miljöpartiets riksorganisation. Idag sågs vi för att prata utvärdering av Almedalen 2011 – men framför allt börja prata om Almedalen 2012 och åren därefter.

Jag hittade strax före sommaren ett över 10 år gammalt dokument – ett underlag inför en kommunikationsstrategi – i en pärm på partisekreterarkontoret. I den stod mycket klokt, men också en kort punkt om att prioritera bort Almedalsveckan, då den ”haft sina glansdagar och nya mötesplatser har tagit över”. Så blev det inte. Istället har veckan fått nytt liv och är idag en av de årligen återkommande höjdpunkterna under det politiska året.

Jag fick för någon vecka sedan mail av miljöpartister ute i landet som redan nu vill börja planera för gruppresor till ön 2012, 2013 och 2014, då de ser det som den bästa kompetensutveckling man kan få som politisk intresserad.

Det är en av förmånerna som partisekreterare – att få lyfta blicken från mailboxens och telefonens senaste kontakter och blicka framåt flera år för partiet. Idag började jag och Helena spåna på saker som inte blir pling i de flestas mailbox förrän till våren.

På Almedalsveckan.info kan du nu läsa statistik från veckan 2011. Bland annat kan vi konstatera att det var 1800 personer som lyssnade på årets språkrörstal – vilket är publikrekord för oss gröna. Imponerande! Och inspirerande inför 2012…